Dagens Nyheter – 29 juli 1865, sida 1

ger räv. -O. gvinnor, tillbedjansvärda varelser! ho kan begripa er? Donna Hermosa smålog; hon hade nn lejonet vid sina fötter. Den starke manneu var besegrad, och hon kuude vara säker om sin hämd. — Hvad skall jag svare min far? sade hon. i Den unge manner steg upp, hans ögon sköto blixtar, heia hans ansigte strålade af glädje. ooo — Min fröken, svarade han med af rörelse darrande stämma, säg er far, att jag ej med mitt lf kan uwmgälla den säilbet, detta ert besök skänkt mig. Så suart presidiet San Lucar blifvit intaget, skall jag ba den lyckan. att helsae på honom på haus gods. RR XIL Qvinnans vilja. Efter hvarje sinnosrus inträder alltid ett förslappuingstilistånd ; så blef äfven fallet hos don Torribio ett:r den scen, Vi i det före gående kapitlet skildrat. Seoan den första yran gått öfror, kände kan sig visserligen lycklig; dock var det icke utan ett Visst iustinktmöässigt misstroende han tävkte Lå douna Hermosas försäkringar om kärlek. Emellertid föreföll det honom i högsta grad osannolikt, att den unga fickan skulle ha utsatt sig för de många obehag och faror, som Voro förknippade med denna visit i det flntliga lägret, så vida kon icke älskat honom.