Dagens Nyheter – 28 juli 1865, sida 1

iy, och dessa läto icke uppmana sig dertil två gånger. : . I eu au voro de försvunna åt höger och venster. Åtta lik lågo qvar på valplatsen. — Hvad är att göra? frågade major Barnum. — Vi ha kommit för sent, svarade Estovan i sorgsen ton; don Jose har låtit döda sig heldre än att falia i rödskinnens händer. — Ja, sade majoren: det var ca tapper soldat. Men hur skola vi nu få fatt ide der uslingarne, så att vi få veta hvad vi skola tänka om det här dådet? — Det är inle värdt att bry oss om dem vidare, major; de äro redan i sitt läger igen. Jag bedrar mig storligen, om viinte rätt snart komma underfund med ordet till gåtan. Låt mig handla bara. Öfverfogden hoppade ur sadeln och afskar med sin knif cn gren af ett sådant dor kådigt tallträd, som san i dessa trekter fiyner i så ymnig mängd. Han tände eld på greuea och hade straxt cn ypperlig fackla. Vid skenet af denna började han då jemte majoren undersöka liken, som lågo utsträckta på landsvägen. De behöfde icke Ita länge; guvernören låg der med hufyudskålen alldeleg krossad; han höll ännu i banden vapnet, med hvilket han skjutit sig; hans ansigte hade bibehållit ett uttryck af djupt förakt och okufligt mod — Se der är han, sade don Estevan. Majoren kunde icke tillbakabålla en tår; den rann Ded utför hans kind och föl på guVernörons ansigto. i a