Nu uppstod en förfärlig strid i mörkret Den gamle öfversten, som insåg att han icke på nagot sält kunde räddas, beslöt att sälja sitt lif så dyrt som möjligt; också gjorde han riktiga underverk. Han högg med sabeln åt höger och venster och gjorde sig sjelf nistan oåtkomlig genom att hålla sin hästiständig rörelse; än gick denne några steg fram än tillbaka, än gjorde hau ett språng åt ena sidan, än åt den auvdra. Emellertid hördes de galopperande hästarne allt närmare; det kunde icke dröja många sekunder, förrän de vore frammme,. Don Torribio insåg, att han på ett eller annat sätt måste göra slut på striden, så vida ban icke ville se sitt ofer gå sig vr händerna, Med ett pistolskott krossade han hufvudet på guvernörens häst. Don Jose tumlade till marken; men han reste sig hastigt upp och högg med sin sabel efter affällingen, som endast genom ett språng åt sidan undgick att bli träffad. Derpå tog han upp en pistol och satte myrningen mot sin panna: — En man, sådan som jag, ger sig inte åt hundar, eom ni äro. So här, vilddjur; nu kunna ni gerna få slåss om mitt lik! Nästå sekund låg den gamle krigaren död badande i sitt blod. Nu afskötos flera skott, och en trupp af ryttare kom med stormvindens fart fram till stället. i i Major Barnum öch don Estevan änförda denna trupp. i Striden varade endast några sekunder. Don Torribio gaf sina följeslagare tecken att