Dagens Nyheter – 27 juli 1865, sida 2

EE SSP. TIKAR A-ERLOES SELIM ARR IDR 12 ARSA MT LE MOA Rd RAP iänhod 5 EIN SEO IESEIEER lade de icke mera. De båda herrarne tyckte försänkta i djupa tankar. Efter en stund såg don Torribio upp och kastade en spejande blick omkring sig. Plötsligt hördes en häst gnägga på afstånd. — Hvad betyder det der? frågade don Torribio. — Förmodligen, svarade guvernören, betyder den der gnäggningen att viinte ha långt fram till dem vi söka. — Det är dock icke säkert, återtog den andre; det är bäst, att vi äro försigtiga. Han gaf öfversten ett tecken att stanna der han var; sjelf sporrade han sin häst och försvann snart i mörkret. När don Torribio kommit på tillräckligt afstånd från sina följeslagare, hoppade han af hästen, lutade örat till marken och lyssnade. — För tusan! mumlade han och svingade sig hastigt upp i sadeln igen. Man förföljer 038; här är ingen tid att förlora. . Skulle den skurken Estevan ha känt igen mig? — Nå väl? frågade guvernören, så snart don Torribio kom tillbaka; hvad är å färde: — Ingenting som kan intressera er, svarade den unge mannen helt kort. — Då... — Då, återtog don Torribio med dof röst, i det han lade sin venstra hand på guvernörens arm, får jag uppmana er, don Jose Kalbris, att ge er; ni är. min fånge. — Hvad säger ni för slag? gvarade den gamle krigaren och spratt till; ni har välinte blifvit tokig, don Torribio? . (Forts.)