Dagens Nyheter – 26 juli 1865, sida 2

ye X 1 7 Rättegangsoch Pollsnyheter. Joh. Holms konkurs. Då målet mellan förre stadsmäklaren Johan Hoim och haus borgenärer i går påropades å rådhusrätteus andra afdelning, inställde sig svaranden Holm personligen, biträdd i rättegången af v. häradshöfdivg Båckmen. Å kärandesidan villstädeskommo v. häradshöfding Ludvig Möller, såsom ombud för grosshandlaren Skouger i Norrköving, sam votarien P. Synnerberg, såsom ombud för åtskilliga andra borgenärer, Den förre iulemnade en skrift, hvari hans hufvudman återkallade sin talan mot hr Holm, men hr Syunerberg fortsatte sina anmärkningar mot honum, gående för närvarande derpå ut, att hr Holm ej skulle fört de i konkurslagen föreskrifna handelsböcker. Detta bestreds af kärandens rättegångsbiträde, som erbjod hr Synnerberg att taga del af böckerum hos sysslomänven, Hr Synnerberg åver yrkade, att rätten skulle iofordra ifrågavarande böcker. — Rätten uppsköt målet på 3 dagar, då hr Hohu ålades personligen komma tillstädes, och ville rätten under tiden af sycslomäauen infordra dels den kassabok, som begagaats sedan december månads början 1864 och tilla hr Holm inställde sina betaluingar, dels de handböcker, celler sådana böcker motsvarande anteckningar, som förts å br Holms kontor på sista tiden öfver skeppsrederiaffårer och andra transaktioner samt vexelrörelsen im. m. Kärteksaffär. Till poliskammaren har anmälar inkommit derom att nattvakten vid Conradsbergs därhus, Eric Andersson, en karl om 24 år, i morse, klockan emellan 6 och 7, afhändt sig lifvet medelst dränkning Hans mössa, rock och skodon funnos på dårhusets klappbrygga, och vid till följd deraf anställd draggning i sjön derinvid påträffades hang döda kropp. Amwleduingen till sjelfmordet var kärleksgrubbleri; ty uti en i hans rum efterlemnad biljett till sin käresta, som icke lärer varit honom så alldeles trogen, säger han sig skola emiäta Mälarens djup, så att hon skulle få sin vilja fram och slippa se honom hvårjemte han tillerkänner henne sin qvarlåtenskap och tar ett ömt farväl samt beder henne om bans slut underrätta en hans i Westergötland boende broder. Jaglen efler män. Två unga qvinnor, den ena ogift och den andra gift, ha komma till Kristiania att söka: den förra sin fästman, en kopparslagare, och den andra sin man, en arbetare, hvilka öfvergifvit dem. Kopparslagaren kunde icke återfinnas, men hustrun lyckades att spåra upp sin man. Hou tilltrodde sig dock icke att sjelf gå till houom förr än han varit i poliskammaren. Mannen förnekade att han tänkt öfverge henne, utan han hade ämnat återkomma så svart han kannat spara ihop några penningar. Detta synes dock litet otroligt, då han redan varit 12 år i Kristiania utan att hopspara något och utan att ha skrifvit till sin hustru. Dessutom hade han der utgifvit sig för ungkarl. Han hade imellertid ingentiag att aumärka: 006 bustrure, endast, såsom ofta inträffar, mot svärmodern, och lofvade att följa sin hustra hem till Wenersborg.