Stenhjertat. Lifvet bland mexikaner och vildar. (Fortsättning af Bi-jägarne.) Af Gustave Aimard. (Forts, fr ir 170) Xx Rödskinnens läger. Tack vare don Pedros och hans dotters ömma omsorger, hade don Estevan snart nog återfått helsan. Såsom vi minnas, hade han hotat don Torribio med att omtala för godsegaren namnet på den person, som på ett så fegt och nedrigt sätt anfallit honom och don Fernando, och i hvilkens våld den sednare befunne sig. Så snart han blifvit frisk, hade han icke tvekat att sätta denna hotelse i verket, och härmed hade don Torribio för alltid ohjelpligt förlorat don Pedroz och donna Hermosas aktning. Emellertid hade öfverfogden begifvit sig ut på ströftåg i trakten för att skaffa gig underrättelser om sin vän, och slumpen hade gynnat honom med att skicka el Zapote i hans väg, Den samvetsgranne vaqueron var för tillfället särdeles disponerad för att lemna de upplysningar man begärde af honom; ty hans kassa var händelsevis mer än vanligt mager. Öfverfogden gaf horom något mynt och fick reda på allt hvad han ville veta.