Dagens Nyheter – 26 juli 1865, sida 1

Så snart don Estevan fått upplysning om hvar don Fernando var gömd, skyndade han sig genast tillbaka till godset. Donna Hermosa var icke en vanlig qvinna; hon egde mycken energi och — bon älskade don Fernando. Hon beslöt att rädda honom, men yppade icke sin afsigt af fruktan att oroa sin far. Hon bad endast att få resa till godset las Norias på ett par dagar, en begäran, som don Pedro biföll, med vilkor att hon skulle eskorteras utaf en talrik och väl beväpnad trupp af tjenare. : Den unga flickan hade begifvit sig till presidiet, i stället för till las Norias. När hon väl kommit fram till San Lucar, utan att ha blifvit upptäckt och förföljd af indianerna, hade hon omtalat sin plan för don Estevan. Denne blef förskräckt, då han hörde henne med den största kaliblodighet redogöra för denna plan, som hon till de minsta detaljer uttänkt, och enligt hvilken icke allenast hon sjelf utan äfven donna Manueia skulle komma att deltaga i räddningstörsöket samt utsättas för de aldra största faror. Den unge mennen sökte på allt sätt förmå henne att afstå från sitt förslag ; men förgäfves. Han måste ge med sig och lyda. När båten, som förde don Fernando till Cormillo, försvunnit ur sigte, vände sig don Estervan till donna Hermosa: — Och nu, sade han till henne, hvad vill ni, vi skola göra? — Nu, svarade hon helt kort och bestämdt, vill jag besöka rödskinnens läger och träffa don Torribio.