ivarjehanda Nyheter. En biografi i dinlogform. Samtal mellan professarn i juridik, herr Pick, och studeranden herr Puck. Scenen: Badhus vid en å med et gafvelrum, vetande ät en på andra sidan ån liggande storre bygg nad, Studenten Puck sysselsatt med att, efter torrättad du-eboing, klåda sig framför det öppna fönstret i nämnide gafvelrum, hvarvid han en god stund låter morgonvwinden fläkta svalka åt sin blottade lekamen. Plötsligt synes en äldre man rusa öfver bron som förenar ästränderna och en dundrande knackning bhores på berr Pucks rum, hvarpå fuljan le samtal uppstår mellan Pick och Puck, som äro ätskiljda ger u0m den lästa dörren.) Proj. Pick. Hvad är herrn för en oförskämd sju tunnor tusan?... Stud. Puck. Jag i en glad själ Bom tar ett bad på morgonkulan. Prof. Herre! man ställer sig inte så der splitter naken midt emot min hustrus singkammare. Hon skulle kunna upptäcka något, som . .. Stud. Om det är första gången hon upptäcker något, som... så beklager jag af hjertat både herrn och herrus hustru. Prof. Ni i en oförskimd slyngel, herre! Hvem ä ni? Hvad studerar ni på? Jag är juris professor. Stud. Jag studerar på att lära mig folkvett -och för omvexling läser jag iblaud litet juridik. Prof. Jag tror herrn tillåter sig att mot mig spela rollen af gqvickhetsmakare? Stud. Det är ingen roll, herr professor! Det är min verkliga natur. Prof. Nog med skämt nu! Hvad ä herrna cegentiigen? Stud. Egentligen borde jag vara flitig, men jag är, tyvärr, mycket lat. Prof. Asch! Hvad ä herrns. föräldrar? Stud. De äro döda. Prof. Hvad: Båda två? Stud. Ja, min far dog kort efter min födelse och min mor straxt före. Prof. Herrn menar väl tvärtom? Stud. Vänta! ge mej si ... ja, så var det? Prof. (med en mildare ton): Således tföräldralös ! Nå, hvem tog emot herrn? Stud. Kors! Birumorskan vet jig! Prof. Åh nej! Jag menar naturligtvis hvem som drog försorg om herrns uppfostran? Stud. Pet var en vän. Irof. Hvad vill det säga? Ilade herrn vid så späd ålder redan en vau? Stud. Nej, det var en vän till min mor, som var litet sligt med mej. Men nu är äfven hun död. Prof. Hm! Herrn ställer sina ord så besynneriigt .., (rörd) således står herrn alldeles ensam 1 verlden. Stud. (suckande). Nej, tyvärr! Prof. Tyvärr? herro ä mej en kuriös menniska! Hvad har herrn för sligtinge i ufvet då? Stud. Mitt barn, min lilla Ludvig. Prof. Kors! har herrn barn? Herrn ä således gift? Stud. Nej! Jag var för ung, jag var inte myndig ... Prof. Ah ha! Ett kärleksbarn således! . . Herro har börjat tidigt, herrn . . . Nä, hvarför har herru inte sedan reparerat sit fel och gift sig med flickan? Stud. (åter suckande). Nej, det gick inte an ... dv vw alldeles omöjligt ... hou gifte 8g med en annan, Prof. Kors, hvad säger herrn? Gifte hon sig med en annwn? Stud. Ja, inte vä hon gift med mej åtminstonc! Prof. Herrn gör mej alldeles konfys! Nå, hvart tog barnet vägen. Stud. Barnet — lilla Ludvig? ..-. (meå saktare ton) det är en hemlighet som jag iute kan upplysa herr professorn om. Irof. Åh, säg det ändå! . . . Jag försäkrar, att det icke är nyfikenhet ensamt som drifver wig . . . Jag börjar verkligen inires