Dagens Nyheter – 25 juli 1865, sida 2

— Jag sjult, tu Van, svarade otvertogs den. Den här båten skall föra er till godset Cormillo; afres genast, och, tillade han, lutande sig intill hans öra och lemnade honom ett hopviket papper, läs det här uppmärksam; kanske kan ni i er tur komma 0-8 till bjeip. — Åh! var lugn, jig måste hämnas. — Farväl så länge, min vän. — Tack! Får jag återse donna Hermosa? Man har förbjudit mig utt svara någonting på den frågan. — En annan sak då: vet ni, hvem det är som hållit mig fingslad? Ja; det är inte en person utan två: Tigerkatten och don Torribio Quiroga. — Ah! utbrast don Fernando och rynkade ögoubrynen; det skall jag komma ihåg. Tack ännvu en gåvg Estevan! Han satte sig ned i båten och gaf tecken åt roddaren att sätta den i gång. Det bar af, och inom några minuter var den lilla farkosten försvunnen i halfduuklet; ty redan var det sent på aftonen, så att mörkret börjat utbreda sig öfver jorden. Tre personer qgvarstodo på stranden och följde med ögonen den bortilande båten, så länge det var möjligt att skönja den. Dessa tre personer voro don Estevan Diaz, donna Hermosa och donna Manuela ARR