Dagens Nyheter – 25 juli 1865, sida 1

sår läkta; derföre fattade han också redan efter ett par dagar sitt beslut att helt lugnt afvakta bättre tider. På tredje dagen af don Fernandos fångenskap var han redan så pass återställd, att han steg upp dels för att pröfva sina krafter och dels för att titta i fönstret. Han ville nemligen ta reda på, hvar han var, i händelse ban skulle komma att göra något rymningsförsök. Vädret var utomordentligt vackert; vVarma solstrålar föllo in genom fönstren och aftecknade sig i breda ljusstrimmor utefter golfvet i den unge rmannens fängelserum. Han kände sig upplifvad och gick några steg mot sin fångvaktare, hvilkens lågande ögon icke en sekund lemnade honom ur sigte. Plötsligt hördes förfärliga rop och en kanonsalfva satte fönsterna i skakning. -Hvad betyder det der? frågade den unde mannen. Fångvaktaren gjorde en axelryckning, men svarade icke ett ord. Nu lät äfven dånet af böss-skott böra sig; det var tydligt, att en blodig strid pågick på föga afstånd. Don Fernando ställde sig nu midt framför fångvaktaren; de båda männen betraktade hvarandra en lång stund oafvändt. Många gånger i ade den unge mannen tilltalat denna staty, utan att lyckas aflocka honom ett svar; han tvekade ett ögonblick, innan han gjorde nytt försök. — Min vän, sade han med inställsam ton, hvad är det som försiggår härutanför? Mannen förblef stum. i