Dagens Nyheter – 25 juli 1865, sida 1

utan invändning att sätta den gifva befallningen i verket. Don Fernando blef nu buren i båten af Pablito, Carlocho och en tredje vaquero, medan de andra begåfvo sig landvägen och förde med sig sina kamraters hästar. Tre timmar sednare befann sig fången i presidiet San Lucar, innestängd i ett hus, som Tigerkatten några dagar förut, naturligtvis under ett falskt namn, förhyrt. Under hela vägen hade fångvaktarne icke en enda gång tilltalat den unge mannen. Näsduken, som var bunden för hans ögon, blef borttagen, och likaså hans armar befriade från sina fjettrar, men en maskerad karl stod orörlig och stum som en katafalk i rummet och hade sina ögon oafvändt fästade på bonom. Den sårade, som var medtagen dels af de vedermödor han under dagen utstått, dels och isynnerhet af blodförlusten, öfverlemnade åt slumpen att dra försorg om hans räddning ur den obehagliga och obegripliga belägenhet hvari han befann sig; han tillslöt ögonen, efter att ba kastat en spejande blick omkring sig och förejönk i eu djup sömn, som varade flera timmar och återgaf bans själ hela dess naturliga lugn och redighet. De personer, som bevakade honom, Voro alla stumma och maskerade, men de slösade sina omsorger på honom och tycktes lägga an på att uppfylla alla hans önskningar och tillfredsställa hvarje hans minsta nyck. Hans belägenhet var verkligen långtifrån svår. Han märkte snart att man, i stället för att trakta efter hans lif, hade all möda ospard för att så snart som möjligt få hans