Dagens Nyheter – 25 juli 1865, sida 1

alltför sveg för att röra på sig eller göra de banditer, som omgåfyo honom, något moistånd, insåg han dock nödvändigheten af att iakttaga all möjlig klokhet och försigtighet samt att icke låta någon ana att han var så pass återställd som han verkligen var. Derföre, när Carlocho såsom Pablito tillsagt, knöt en näsduk kring hufvudet på hopom och band tillsammans hans händer på ryggen, låtsades han vara alldeles medvetslös, och lät vaqueron göra hvad han ville med honom. Inom sig blef han mycket lugnad af dessa försigtighetsmått, som tydligen gåtvo tillkänna, att han icke för det närvarande åtminstone behöfde frukta för sitt lif. — Hvad skola vi nu göra? frågade Carlocho. — Jo, nu få ni ta den sårade och bära honom (lill båten, som ligger en liten bit härifrån, svarade Pablito; men det säger jag er, att ifall han genom någons ovarsamhet får den minsta stöt, så skjuter jag genast den försumlige för pannan. — Det var tusan! kunde Carlocho icke låta bli att utbrista. — Jaha! sade Pablito med en axelryckning; eftersom ni voro sådana nöt, att ni icke dödade honom när ni kunde, så få ni nu också beqväma er till att sköta honom. Det här s kall lära er till en anvan gång att inte vara förmycket artiga eller skonsarma, då ni lagt ut försåt för någon. Carlocbo blef belt storögd vid åhörandet af: detta tal: han kunde icke alls begripa denna besynnerliga nyck, men skyndade dock