Dagens Nyheter – 24 juli 1865, sida 3

han tillgripit 550 dollars i silfver ur Moyans chiffonier aflägsnado han sig. Efter en stund smög sig den räddade pigan med barnet ut ur det rökuppfyllda rummet för att so efter om mördaren var borta, och då hon såg att han redan hunnit ett godt stycke bort, så sprang hon till närmaste grannar, hvilka snart tillkommo och släckte elden. Mördaren hur icke kunnat anträffas. Om Itejonlämjeren Ohartes skrifves från Köpenhamn till Göteborgsposten: Det är nu nästan ox Köpenhamnsek nödviadighet alt hafva set! mr Charlog, ty af hvarannan bekant, som man möter, kan man vara siker om att få höra: Har du varit på Vesterbro8 teater? och svarar man nej, får man det rådet att genast gå dit. För ett par aftnar sedan var det nära att det gått galet för honom med ett af hans 7 djur, i det ett af lejonen lagt gig stilla i en vrå, medan de andra måste göra sinua vanliga språng. Det vankades piek, men till åskådarnes förfäran slog lejonet i ilska sin ram hvinande genom lufien efter mr Char!es och blef liggande. Han fortfor med att bruka piskan tills den gick sönder, och återigon slog det vreda Jejonet till med sin väldiga ram. Derpå gaf Charles ett tecken ti:;l den utanför buren posterande tjenaren, fick ett glödsnde jern instucket till sig och slog detta öfver nosen på den genstridige. Nu blef emellertid lejonet rigtigt på allvar förbittradt och reste sig upp med ett förfärligt vrål. Hr Chärles afslutade hastigt föreställningen och skyndade ut ur Luren, under det han hela tiden bibehöll fattningen; men då han väl kommit i säkerhet, segnade han ned med kailsvetten perlande på sin panna. — Det är ett eget lefnadsyrke, hr Charleg valt sig.