Dagens Nyheter – 24 juli 1865, sida 2

VV TTT Sn gt, — Det skall jag nog komma i håg. Så snart jag får order derom, gBkall ni ha honom hos er, död eller levande. — Lefvande, ty bans lif är mig dyrbart. — Jag skall göra mitt bästa. — De der svaren tycker jag inte om. Tala uppriktigt med mig Pablito; kan jag räxna på er, ju oller nej? — Nå väl då, sade vaqueron, oftorsom ni tycks fistu så mycken vigt vid fingens lif, var lugna, jag ansvarar er för honom. — Adjö då och tuck, gadn Tigerkatten ; men nu skall ni lofva mig att i aftou tala om för mig I don Zorribios närvaro, avt hans fiende är död. -— Det skal! jag göra. — Ack! mönade den gamle banditen, nej, nej, jag vill inte att han skull dö, hang lif är nödvändigt för utförandet af min hämd. Han gick tlibaka till don Torribio, som väntade honom med otålighet, Beggo två stego till häst, utav att yttra ett ord till hvarandra och ilade bort utefter landsvägen. När do hade ridit sin väg, begaf sig Pablito in i det rum, der den sårade låg; han stälde sig bredvid deune och vred på Musta schen, synbarligen i dåligt lyane. Hun tycks tes icke vara särdeles bolåten med det uppe drag, som blifvit honom anförtrodt; men som han var hederiig på sitt sätt och bland sing många egenskaper räknade ordhåtlighot såsom den förnämsta, föll det honom icke ett ögoublick ia att svika sitt löfte, (Torta)