Senhbjertat. Lifvet bland mexikaner och vildar. (Fortsättning af Bi-jägarne.) åf Gustave Aimard. (Forts, fr ur 168) IX. Fången Vi vilja nu berätta för läsaren, hvad som tilldragit gig från det ögonblick då don Fernando Carrill besegrad at öfvermakten, föll till marken. Så snart svärdet fallit ur hans hand, och han stupat vid sin kamrats sida, sprungo de maskerade mördarne, som förut eudast med största försigtighet och ett visst misstroende vågat nalkas honom, alla på en gång fram till honom. Don Fernundo låg utsträckt på ryggen och visade icke minsta tecken till lif. Dödens blekhet betäckte hans nobla och sköna ansigte; läpparue voro kalföppna, så att man kunde 8e de hårdt sammanbitna tandraderna; blodet rann ymni t ur flera sår, som hun erhållit, och hans cna hand omslöt ännu krampaktigt pistolca, med hvilken han afskjutit sista skottet. — Heliga jungfru! gade en bland dem och betraktade den fallne uppmärksamt; nu är det klent stäldt med den unga herrr. Han bar fått för mycket