Dagens Nyheter – 24 juli 1865, sida 1

i — Eu sädan olycka! I — — Eu sådan olycka! mumlade den gamle gamle ) höfdingen för sig sjelf. Jag ville ge ut bra I mycket för att få houom till lifs igen. i Don Torribio såg förvänad på honom. — Det gör väl oss detsamma, om han ! är lefvande eller död, sade han. Ni hatade ja honom också? — Just derföre skulle jag heldre sett, att han inte dött. — Jag förstår er inte. — Jag har egnat mitt Hf till att arbeta FÅ realiserandet ar en id6; jag tilhör derföre icke mera mig sjelf. Jag mäste nemligen för denna idö uppoftra mina egna böjelser och I tår icke tilltredsställa mitt personliga hat eller följa vänskapens ingifvelser, — Jag medger, att ni derutinnan till en viss grad kan ha rätt; men hvarför har ni då lagt ut en snara för denne man? Ni sac de ju sjelf, att han var en förrudare. — Skola då menniskorna alltid bli orätt bedömd 3 äfven af dem, som 80 dem från nära håll? sade den gamlo stråtröfrarcn med ett bittert leende. llvad bryr jag mig om att don Fernando är ena förrädare? För att förmå er att ingå ett förbund med mig, måste jag lofva er att göra denna man, som stod er i vägen, oskadlig för er till dess att ni hunnit bli gift med donna Hermosa. Nå väl! det var då min mening att: gripa honom och bålsa honom fången så länge; men när bröllopet var öfrerstökadt, tänkte jag försätta honom på fri fot igen. — Olyckligtvis låter det icko verkställa sig numera; hvad som är -Bjordt: är gjoråt. Duniio man är död. : :