Dagens Nyheter – 24 juli 1865, sida 1

i Dessa män voro don Torribio Quiroga och Tigerkatten. — Nåväl? ropade den sednare, så snart I han blef dem varse. — Uppdraget är fullgjordt, svarade Carlocho, i det han boppade ned från hästen, tog don Fernando i sina armar och lade honom på en bädd af löf. Den unge mannen gjorde icke den ringaste rörelse, — Han är väl inte död? frågade Tigerkatten. Carlocho skakade på hufvudet. — Det ser nästan så ut, svarade han. — HEiändige! röt den indianske höfdingen 1 vredesmod, är det så ni följer edra instruktioner? Har jag inte befallt er att taga honom lefvande? — Hm! gevmälde Carlocho; det vore roligt att veta, hur det skulle ba gått till. Han slog8 som en ande från afgrunden, och fastän han bara hade ett litet puradsvärd att försvara sig med, gaf han sig icke, förrän ban dödat fyra ef våra kamrater. Tigerkatten smålog föraktligt. — Ni har burit er åt som foga stackare, sade han. Han gjorde en axelryckning, vände ryggen åt Carlocho och närmade sig den liflöse unge mannen, Don Torribio gick honom till mötes, — Är han död? frågado Tigerkatten denne. oo — Nej, svarade mexikanaren efter on stunds besiuniog, men icke låvgt ifrån.