Dagens Nyheter – 22 juli 1865, sida 1

Grande del Norte-floden. Denna skara af rofs fåglar hade kommit såsom en förhärjande stormvind och slagit ned på gränsen till de hvitas område, sköflande och brännande allt, som de träffade i sin väg. Don Torribio Quiroga var en bland de första som fick underrättelsen om indianernas infall; denna nyhet framkallade hos honom en obesksiflig rörelse, lifliga känslor af smärta och glädje på samma gång. Han anade, att Tigerkatten genom denna raskhet i handling ville ge honom ett bevis på uppriktigheten af sina yttranden och på det sätt, hvarpå han ämnade hålla det löfte, han gifvit honom. Den unge mannen, som ända hittills hade varit ett rof för tusen stridiga känslor, beslöt nu att förskaffa sig full visshet om hvad han hade att frukta eller hoppas af donna Hermosa och hennes far. Omkring klockan nio på morgonen steg han till häst och oaktadt de faror för hvilka han tvifvelsutan skulle bli utsatt under den korta färden mellan presidiet och godset, gaf han sig utaf ifrån San Lucar, mot hvilket rödskinnen anryckte i stormmarsch, och styrde kosan till Cormillo. När han redan hunnit helt nära godset, stegrade. sig hans häst vid åsynen af flera blodiga lik, som lågo utsträckta på landsvägen; men don Torribio var allt för mycket upptagen af sina egna tankar, för att han skulle egna någon uppmärksamhet åt dessa. Han kastade i förbifarten en flyktig blick på liken, och fortsatte sin väg utan att vidare tänka på den obehagliga synen. Rödskinnen hade passerat Cormillo, utan