Dagens Nyheter – 21 juli 1865, sida 3

gande om nåd vid mina fötter, skulle jag vilja uppoffra hela min förmögenahet. I — Jag visste väl ändå, att vi till slut skulle komna att förstå hvarandra. — Skiämta icke, herre, min smärta är! gränslös; jag skulie ha förlåtit denne man hans ! oförtjenta lycka, hans framgång i verlden, der han lyser på min bekostnad, de högar af guld, han vunonit af mig, jag skulle ha förlåtit honom ailt, säger jag er, om han icke beröfvat mig dot dyrbaraste jag ogde, Hermosas hjerta, och i och med detsamma min herriiga framtidsdröm, hoppet att få ega henne. Jag har just i afton kommit underfund med detta olyckliga förhållande. Visserligen har jag inga fakviska bevis derpå, men en älskare kan icke jätt föras bakom ljuset; svartsjukan gör honom klarsynt. I samma ögonblick don Fernando inträdde i don Pedro de Lunas salong, märkte , jag, att jag i honom hade en rival, som redar vunnit företräde framför mig. — Om ni vill, skall jag hämnas på don Fernando och lemna donna Hermosa i edra händer. i — Hvad säger ni? vill ni göra detta? ! ropade åcn uppge mannen med en åtbörd af: litiig glädje. i — Jag vill görat, svarade den okände rent ut; inom två dagar kan er hämdlystnad vara tillfredsställd; alltsammans beror helt och hället på er gjelf. — OO! utbrast den unge mannen alldeles ursinnig af glädje, fordra hvad ni vill, och jag ger er det, såvida det ligger inom gränserna för min förmåga! e — Ni torde observera, don Torribio, att ; I I I I i I I 1 I ! i