Dagens Nyheter – 21 juli 1865, sida 2

hitsänd at generaiguvernören lör alt bibringa er en underrättelse, som ni säkerligen kommer att bli mycket glad åt. Och han tog fram ett stort bref, som var försegladt med mex:kanska rikssigillet och lem; nade det åt öfrersten. Don Jose mottog det ifrigt. — Tillåter ni? sade han. -Huru då? var gå god! Guvernören bröt brefvet och genomögnade det hastigt. — Åh! utbrast han med glädje, fyra hundrafemtio man! Jag har verkligen icke hoppats eu så betydlig förstärkning. — Generalen anser det här presidiets bibehållande vara af mycken vigt, sade don Torribio. — Vid Gud! don Torribio, med dessa hjelptrupper kan jag vara fulikomligt lugn för utgången af anfallet. — Det var väl, alt jag inte kom för sent, sade don Torribio med ett illparigt leende. — För tusan! ni kom alldeles lagom. Hvad vi nu skola få roligt åt indianerna, tyckur jag. — Det tror jag det, genmiäldo den unge I mannen med ett obeskrifigt uttryck iansigtot och rösten. . — Och edra soldater, återtog guvernören. — Inom en timma ha vi dem här. — Till hvilket regemenle höra de? — Icke till något. De äro guerrilerer. — Hm! sade öfvorsten och såg missnöjd out, jag skulle heldre sett, att vi fått annat folk, Men det kan inte hjelpas nu. Om ni så vill, gå vi och möta dem.