Senijertat. Lifvet bland mexikaner och vildar. (Fortsättning af Bi-jägarno.) åf Gustave Almard. Forts, fr. ur 166) Denna lyckliga omständigbet hade till följd att de 1å krigare som funnos qvar af den lilla bjeltemodiga truppen, kunde i ostörd To stiga i båtarve och fara sin väg med ett par tre fångar som de lyckats bemöåktiga sig. Striden var slutad; den hade räckt 1ifem timmar. Utan förräderi af en del utaf besättningen, skulle indianerna icke ha lyckats sätta sig 1 besittning af det gamla presidiet. Öf versten var sin vän till mötes på motsatta stranden; han lofordade det tappra försvaret, och hvad förlusten af den fasta plutsen angick, tröstade han majoren med, att dess intagande kostat fienden så dyrt, att man lika gerna kunde anse dem för besegrade, som segrare. Utan att förlora ett ögonblick började nu de båda officerarne vidtaga mått och steg för det vidare försvarets ordnande och läto för sådant ändamål uppföra jordvallar och uppställa kanoner på flodstranden. Det gamla presidiets eröfrande var en känbar förlust för mexikanarne, emedan all kommunikation med de talrika gods, som lågo på den ena sidan om floden härigenom blef