. blicket är lune, ba vi allud deu ressursen act stänga in 038 i fästuingen och spränga denna i luiten. — Olyckligtvis, min vän, står denna vt väg 0s8 icke öppen. -Hvariore det, om jag får fråga? — Åh! ri kan väl förstå, att om äfven vi gamla soldater icke ha någontiv g emot en ilen justtur upp i luften, viicke deriöre kuona döma gqvinnorua och barnen; som också äro iuneslutua i fästningen, till eu så grym död. — Ni bar rätt, sade majoren med tenkfall min; det kunna vi inte. Men jag har åtminstone alltid den ressursen att skjuta mig för paonan och den har ni med. — Icke ens dermed kunna vi trösta oss, gamle vän; det är vår pligt att föregå de andia med ot godt exempel och att skydda dem äuda in i 8sta Öögoublicket. Vi få sålunda ullt Jof att stå qvar till sista man. — Mojoren svarade ingenting härpå; han eg fana resonuemanget fullkomligt riktigt. -— Men, sade han efter en stund, hura kommer det sig att vi inte fått vågra underrättelser från residensstaden? — Åh! käre vän, de ba förmodligen anpat att göra der än att tänka på oss. — Man (tår väl icke tro dem om så illa heller. I detta ögonblick öppaades dörren till rummet, och en betjent iuträdde. — Don Torribio Quiroga! anmälde ban De båda männen sprutto till, utan att kunva göra sig reda för orsaken till sin plöisliga rörelse. Dona Torribio kom emellertid in.