— Och så du, en len svala på bulten... — Eno svala? Ah, så förtjusande. En enmbleme at henne sjelf. — Du har rött .. . Eoa Byttfogel, som reder sitt bo i södern, men med sommureus varma fäktar kommer tillbaka till Norden, som vi gerna återse vid våra knutar, — Som en svala har hon ock med snabb flykt ilat uppför det chromatiska sångarryktets skala. — Jag säger då det . . . den Christine Nilsson I Så ungefär ljöd ett par herrars samtal nära iovll mig eu timme efter Jövköpiugstågete ankomst i middags, hvisket hivört den så mycket omtalta sångerskan, med hvars redan vunua popularitet hiirilandet, fastän hon ännu biolt sjungit i eit par landsoriskyrkor, ingen annan svenusk sångerskas förutom Jenny Linds itorna dagar kan jumföras. Ev at vära udningar hade redan et par dagar törut bebädat hennes avkomst, och en muvgd menniskor at alla kön och åldrar, stånd och vilkor hade församlats nero vid bavgården, för att uppsnappa en glimt af det i verldens och intelligeusens hutvudstad Paris så högt uppburna torparcbarnet frän Smäland. Vet var nästan som om man väntat cn kunglig person. Nöåja, det ligger ofta mera verkagt furstlig glans i den krona, hvarmed en tlutig strätvan på koustens bana kröner den, som med käriek uch värme omfattar koustenv, än iden kronå som oviikorligen taller med blöjav ned i fursteburnuels vagga. Det är nägou skilnad mellan känd och crkänd förtjenst i detta tull. M:il Nilsson emottogs vid bangården ul några bekauta ur vär stads haute volge och Ylalas lör närvarande hos en famij härstädee, der man täflar om att visa bevue artighet och hylining. Len firade sångerskan var enkelt klädd och — talade pertekt svenska, utan den riugaste brytuing, hvilket vittuar godt om hennes svcuska siunclag, Det fivuves persover, som äppu i dag sälla i praxis deu bekanta profryttareterwen, Ich habe so lange in Deutschland gewesen, so ich, förbanua mej nicht kau sprechen ett euda sckwedische Worte, ta mej f—u! Och så hade hon med sig en tina, liksom iör att visa att hon är snåläindska, en liten målad tina, som bon var mycket rädd om. Hvad kan det vara i aoeu? 4 j en dame till en annan. — Alla henves smycken naturligtvis, svarade den tilltalade, — Åhbuej, inföll en herre, som tycktes tillhöra de praktiska, det är helt säkert en Smålauds3 prestost. E.ler noter. — Hvad vet jag? Ni har af tidningaroe helt säkert redan förnummit, att en mantalskommissarie Almroth härstädes i törliden söndag fallit utgenom ett fönster i tredje våningen at det hus han bebodde, ned i gatan och slagit sig så illa, aut han straxt derefter ufled. Händelsen bar väckt j ringa sensation härstädes. Det säger, att den skett uuder ett anfall af sinnesförvirring, hvaremot audra förmena att det alldeles timat i våda. Jag tilltror mig ej kunna söga hvilketdera, men lutar mig till den förra meningen. Till hvilken grad engelsmionen börja slå under sig vår skeppsfart, kan mer finna deraf att vi nu i dag ha ej mindre än 5 stora engelska ångare liggande vid vår koj, De två