Jem alskuren. Lyckhgtvis hade ötversten lörutsett, att det förrallna fästet ej skulle kunna hålla stånd, och derföre Jåtit betolkningen i den lilla by, som var uppförd vid det gamla presidiet, med husgeråd och kreatur indytta i! San-Lucar. Indianerna voro nu visgerligen i besittning af en fast punkt, men de hade fått köpa denna fördel orimligt dyrt. Ingentiog hade de vunnit, som kunde tillfredsställa deras roflystnad, endast en bit mark. Den sinnesstämning, som rådde i de två Sendiliga lögren var sådan, att man svarare i kunde tro mexikanarnve ha segrat än rödskinnen. De förra voro glada öfver att slippa försvara en plats, hvaraf de egentligen icke kunde ha någon nytta, medan de sednare sågo förargade på hvarandra och frågade, hvad det hade tjenat till att uppoffra öfver femhundra af deras tappraste krigare för att komma i besittving at ett gammalt fästvivgsruckel. Tvenne vaqueroer, som blifvit nedkastade från siva hästar, hade tagits till fånga af mexikanarne under dessas återtåg. Öfyersten sammankallade en krigskonselj och lät döma de båda öfverlöparne till döden; straxt derefter uppfördes två galgar framför jordvallen tätt invid flodkanten och förrädarne hängdes i närvaro af allt folket och deras kamrater, som fråv motsatta stranden upphäfde de vildaste skrik af harm och förbittring vid åsynen af deras afrättning. Don Jose Kalbris var ingen grym menniska; men han var klok och insåg fullkom