oss I eh djupare SOM få JUNBrPtOrsutt luv tare kudnä öfverrumplar 03880 vera erg —s Hvad tävker vigöra ? återtog m: joren Bli dubbeiv sä Törsigtig. och vaksam som förr, min vun; ty jag 1ror mte,-det skall töfva länge, förräv de göra ett nytt försök mot ÖsB, Det gvmla presidiet orour mig mest. — Tug u tästuiogin på ert ansvar, jig skall föra befälet vid ditigamla presidiet. Ut är af aldra största vigt utv vi halla vägen tri, så att vi, i händelse vöden tviuigatr oss du Ti, kuuua verkstil ct återtåg: utau alltför myc ken förlust. Jag ger er frihot att handla såsom vi för godt: fiauer ;.jug kan vara fult ötvertygad om, utt: ur gär kokt tillviga. De två gamla krigarue skiljdes nu, efter att med värma ba tryckt hvaraudras hinder, Ötverstem stannade i jästnivgen och major Bars vum begaf sig till den vigtiga plats han fätt i uppdrag att törsvara. Garuisonen i det gamla presidiet bestod till största delen -af vaqueroer, män, på hvilhas trohet mujorem icke kunde lita, Men den gamle officeren gömde sina farhågor på djupet aft sin själ, och långt ifrän att visa någon misstävksamhet, låteade ban tvartom hysa det mest oiuskränkta förtroende till sitt folk. Dagen förflöt temligen lugnt; rödskinnen förbletivo gömda bakom sina jordvallar och tycktes icke tänka på vågot anfall; skildtvakterna höllo vuksamt utkik från barrikaderna, i byn. Majoren kände sig något tryggare vid åsynen af detta Jugn och hoppades, att indiaLura icke ännede röta jä sig, förrän tiden