wed dem fenvirgsnget och forklaredi, och vid läst ställande den 2U januari innevarande är alt nya fors mulär för de af presterskapet utfärdade fMlyttningsbeiyg förordnat uteslutande af den kolumn, som innihuoll vitsord särskildt om katekesens utanvlåsning, lurklarat sig, med. fästad! afseende depå att folkskolelararnes sätt alt behandla undervisningen väsendtligen beror af den bandledning och öfniug, de i seminarierna er hälta, vilja icdet under utarbetning varande reglementet för dessa -seminarier meddela nödiga stadganden for att befrämja en förbättrad bebandhing al kristendomsundervisningen i folkskolorna. Derjemte har K. M:t, i anledning af rikets Ständers hemstallan i alseende på nattvardsungdomens undervisning beslutat uttärdande al ett cirkulär tll domkapitllen, så lydande: Hos Oss hafva rikets Stander i underdämghet anhållit, att, till minskande af den ofverdritna och derigenom skadliga utanläsning, Som vid kristendomsundervisningen märngenstades sore bruklig, Oss måte täckas, säsom rättesnöre för denna undersisning så vat t rikets samtliga skolor som vid pattsardsungdonmens beredelse, stauga, att Luthers lilla kaäteki8 skall utgöra grunden for undervisnivgen och laras utantill, dock att utanläsving ej ålägges larjungarne, tirnan de genom lörggående muntlig undervisning formatt ant någor lunda redigt uppfatta innehället, Samt att förklaringen otver Luthers Illa katekes bör begagnas säsom hands ledning vid undervisningen; ofver bvilben rikes Standers framställning J och oOfriga consistorta ecclesisstica i riket, uppå erhållen nädig veniiss, atgifsit undetdär niga. yttranden, . Enår Luthers lilla katekes redan nu utgör grudden för ilrågavarande undervisning, och läsa fv geuom den erinran, som är logad vid den autagra forktitingen, blifvit allvarligen uppmanade att icke ull utanlasting lörelagga barnen nägvt, som de iche etter sina lormögenheter begripa, hvärjemte genom nödiga Cirhularet den 22 april 1864 rörande folbundervisoingen ytterligare stadganden i Samma syltnirrgs bitvit vederbös rande meddelade, men utfärdandet af närmare nådiga föresbrifter angående nattvardsungdomenrs undersvisnivg icke funnits lämpligt; hafve Vi, som under denna dag latit till rikets elementarläroserk utgå sar-billt utar betade anvisningar i afseende på hristendomsundersisningen, velat barmed 1 näter anbefalla Kder atv till vederbörande presterskaps kännedom meddela de ä-igter, hvilka i detta vigtiga ämne gjort sig gallanue bis rikets Siänder, och göre Vi Oss forsiss.de. att pris sterskapet, Jå en själlos eller tor längt urifsen utanläsning ingalunda Ötverensstänuver med eller belrämj:f denna undervisnings höga ardamäl, vid densamma iskttager ett sådant förfaringssätt, att de heliga sanningarne, jemte det de till sitt väsendibga innehåll klart och bestämdt lästes i de ungas mine, tillika må lelvande uppfattas af deras begreop för att Llilva truktbärande för deras HL I sammanhang härmed meddela vinågot at biskop Genberss yttranden vid ett möte i Kaulmar helt nyligen. Biskopen eriurade att den chrisviiga sanningen vinner i barnasionet littare iuatride såsom berättelse, än såsom lärosats. Frälsaren sjelf undervisade ju meräudels i historia, i historiska bilder och likuelser. Det är den gudomliga visheten, som talade i hans lärosiätt, och det vore nästan fö:underligt, att hans lärjungar, lirarne i hans församling, kunnat så ofta och så länge förgäta att härutinnan vandra i hans fotspår. I den bibliska historien såge man icke blott de nakna christeliga sanningarne; man ser äfven de stammar och grenar, der de utvuxit och hafva sin rätt belysta plats. Skaka ned dessa frukter — skär sönder dem i bitar, väl for: made, men tillka väl torkade, och de äro för barnasinnet vida mindre pjutbara. För den mognare insigten, som i eftertankan och minnet kan återgifva dem sitt lefvande sammunbang, sin färg och sin inre structur voro de likväl den chiistliga kuoskapens nödvändiga innehåll, och borde derföre sorgfälligt både grundläggas och bevaras. Till detta bevarande måste minnet tagas i anspråk, och den så mycket klandrade utanläsningen fratmstode här, om den inskränktes inom tillbörliga gränser, såsom oäfvislig.