KJS rn TIER BR. NER Sva KRISEN ST AAA a tade hötdingar afhundia ärenden af så mycken I vigt så hir på histryggen utan alla ceremonier? — Jag förstår er afsigt, höfding, men kau icke foga mig efter edra önskningar; när on boristad plats är belägrad, får icke en fiendtig anförare under någon förevändning insläppas. — Min far är väl inte rädd för, att vi fyra skola intaga fästningen? sade imdianen skrattande, men inom 8:g förargad öfver att se eitt förslag tillbakavisadt, så mycket heidre som han väntat stora fördelar för sitt folk af att så der på förhand få undersöka terrängen och taga kännedom om de belägrades styrka och ressurser. — Jag har för vana att inte vara rädd för någonting, återtog majoren; jag endast upplyser er om ett förhålland., hvarom ni tycks vara okunnig. Vill ni nu begagna detta såsom förevändning för att afbryia samtalet, så står det er fritt. Mig återstår i sådant fail ingenting annat att göra, än att dra mig tillbaka. — Åhå! min far är alltför liflig, för att vara så långt hunnen i åtder. Vi skola väl inte åtskiljas, förrän vi fått tala om sjelfva hufvudsakon? Nit — Tala då, och säg hvarföre ni kommit ut! Indianerna kastade frågande blickar på hvarandra och utbytte några ord med iåg stämma. Omsider återtog den, som förut talat, ordet: