Dagens Nyheter – 19 juli 1865, sida 3

-— Min fur har vul sett vida de anerade indianska stammarues uarmd, sade han. — Ja, svarade majoren 1 likgiltig ton. — Och min far, som är ett blekuusigte och har mycken lärdom, har väl r.koat sou fienders antal? — Ja, Jag har bildat mig ett ungefärligt begrepp derom. — Näå! huru många äro de, efter min furs beräkamg — Åh! genmiälde majoren och såg mycket ointresserad ut, jig försäkrar, att vi iexe alls fästa oss Vid om de äro tå elier må.ga. — Men säg äadock, buru högt ni pppskaltat värt antal, miu far? caVvisades indianen. — Hvad vet jag? Åtta å nio tusen man på sin höjd. Höfdingarne häpnade, när de hörde huru majoren med den hkgiltigaste min i verlden tredubblade deras stridskraiter. Rödskinnct återtog: — Och min far bäfvar icke vid tanken på denna stora massa krigare, som står under befäl af en emda krigsvan höfding? Indianernas förvåning hade icke undgått majorens uppmärksamhet. — Hvarför skulle jag bäfva? Mitt folk har ju förut Hera gånger besegrat vida talrikare skaror af indianer. — Det är möjligt, svarade höfdivgen och bet sig i läppen; men denna gång skall det bli besegradt. — Hvem vet? Är det för att tala om den saken för oss, som ni ställt til det här