Dagens Nyheter – 19 juli 1865, sida 1

fiendens framryckande; enligt deras berukutog borde rödskinven inträtfa utanför San Lucar under natton. lg . Iudienernas antal tillväxte oupphörligen genom tillstötande horder; de mnalkades med otrolig snabbhet och tycktes äimpe med bela sia styrka angripa prosidiut. ER Guveruören lät afskjute de tre allarmskoiten. Nu flick man se de stackars ländtmännen 1 oricu anlända i skaror till byn, fö rande med sig sina boskapshjordar och möbler, och gråtande at förtvifian och raseri vid tacken på sina skördar som inom kort skulle vara alldeles förstörda. Dessa: arma mennviskor pgo ta in, hvar de kunde; sizva qvinnor och barn fördo de till fästningen. Alia som kvude föra vapen;skyndade att iörena sig med dem, som Foro uppställda vid barrikaderaa; do ville låta rödskinnen så dyrt som möjligt umgälla den skada de förorsakat dem. Förskräckoulse och bestörtning rådde öfverallt i byn; men hörde icke annat än jemmer och ygvätda suckar. Snart inbröt natter och gjorde de nödställdas besägenhet ännu aera hemsk och favanafvil. Palrika patruilor tenomströfvade gatorua, och ibland vågade sig rågra vaqueroer, tysta och smygande som ormar, ett par bundra steg utom byn, för att försikra sig om att faran ännu ikke var alltför mycket öfverkängande. Så stodo sakerna till klockan tu på morgonen. Då flck man hastigt höra ett buller, i början sakta, men inom några minuter Mycket starkt, och innan man visste ordetaf, blef man varse indianer högst vpp på barrikader