Dagens Nyheter – 18 juli 1865, sida 3

att tänka på att ögonblickligt stanna ett fram; ilande jernvägståg. En obehaglig brötlopsgist. Ett ungt par hade nyss blifvit sammanvigdt och sällskapet satt just till bords, då en ung man om 25 år inträdde, anständigt klädd men med oordnadt hår och vilda blickar. Han helsade icke på någon, utan mönstrade hastigt de närvarande, tills hans slutligen fick sigte på bruden, som satt bredvid brudgummen. Han gick rakt from till henne, tog henne i armen, drog henne upp från sin plats och sade, att han var gammal bekant och hade äldre anspråk på henne, emedan han sedan tre år tillbaka var förlofvad med henne. Till bevis derpå framdrog han ett skriftligt dokument. I den unge mannens hela beteende visade sig en så sjuklig retlighet, att man snart insåg att man hade att göra med en sinnessvag, som mistat förståndet genom olycklig kärlek. Man sökte lugna honom, men han afvisade häftigt allt tilltal och ville med våld bemäktiga sig bruden. Korrt derefter inställde sig en slägtiog, som följt efter honom, och som upplyste att den unge mannen var ganska klok, ända tills han fick höra talas om ett bröllop. Då intogs han af den föreställningen att bruden vore hans otrogna älskarinna och att han egde rätt att med våld rycka henne från sin rival. — Di emellertid alla försök att lugna honom visade sig fruktlösa, och den olyckliga gjorde förtvifladt motstånd, så måste man reqvirera bjelp, hvarefter han blef buden och i en droska förd till sitt hem. En god vän till recensenter. Efter den franska historiegrafen Mczerac, som dog 1683, fann man bland gvarlåtensk: pen ett gammalt guldmynt; ett kouvolut, hvarå med hans egen hand var skrifvet: Detta guldstycke har jag förvarat sedan tjago år för att dermed hyra ett fönster på Greveplatsen då en gång en recensent blifver hängd. Boklagligen fick han aldrig njuta en så fignesam syn. val använd frikostlighet? Es possessionat, som besökte Berlins ullmarknad, gick en dag in i en modehandel för att köpa en hatt åt sin fru, och öfverlemnade valet deraf åt bodens vänliga egarinna. — Sedan en prydlig hatt blifvit nedpackad i en kartosg och öfverlemnad åt köparen, frågade denne efter prisct och troide sig ha hört oriktigt, då modsten svarade att hatten redan var betald. — Redan betald? Hvad menar ni med det?? frågads: vår landtman förvånad. — Jaz menar, svarade hon, att j:g hoppas ni tllåter mig att med denna hatt gifva er ctt litet tecken på min tacksamhet; ni ser förvånad på mig, och tror er aldrig ha sett mig förr, men tänk bättre efter. Nästa julafton är det jomut tjugu år sedan en flicka satt vid ett litet bord med några dockor till salu ute på gatan och genom sitt cindiga utseende och sitt ringa varulager uppväckte några förbigående herrars skrattlust och hån; tårarne trängde sig uppi hennes ögon, och detta mirkte troligen en af herrarne, ty känsligare än de andra vände han om och frågade: Barn, hur mycket kostar hela ditt kram, med bord, stol och lanterna? — Då flickan icke kunde svara derpå, dessutom ansåg frågan som ett grymt gyckel, och skakad af kölden icke förmådde återhålla sina tårar, tog herrn fram sin plåubok och gaf barnet en tiothalersedel, med det enda vilkor att genast packa in alltsammans och gå hem. Denna flicka var jag, min herre, min far hade nyss förut aflidit, min mor, jag och två yngre systrar lifnärde oss med möda genom våra händers arbete, men de tio thalerna förde lycka med sig, vår lilla handel gick bättre, och ingenting annat fattades i min lycka än den ouppfyilda önskan att ännu en gång möta min välgörare. Denna önskan är nu uppfylld, och jag ber er ännu en gång hjertligen att som ett tecken på min innerliga tacksamhet emottaga denua ringa gåfva till er fru. — Tyst oeh med en varm handtryckning afläigsnade sig landtmannen med sin karw0ng, under vägen efiertinkande med huru litet en hel familjs lycka stundom kan grundläggas. Legala Nyheter, m. M.