Dagens Nyheter – 18 juli 1865, sida 2

RRRNNNrR RER RINI INTRA RR RIKS SRIIIRRIIIARRARIRASSAAEEEEEE ligt bevisade att det var vigtiga nyheter han förde ned sig. Ian hade sin vanliga skämtsamma och knipsluga min, men hans ansigte var blekt och nedsöladt af blod och dam. Hans kläder voro sönderrifna på flera ställen, och han hade öfre delen af hufvudet förbuudet. Äfven den ena armen hade han i band, och fyra s!ycken blödande ska!per sutto fastknutna vid hans gördel. Ailt detta angaf tydligen, att han haft någon affär med rödskinnen under vägen, och att han, så att säga, blifvit tvungen att klifva öfver magen på dem för alt komma fram tiil fistningen. — Zapote, sade guvernören till honom, er kamrat Pablito har nyss varit här. — Jag vet det, herr öfverste, genmälde Tonillo. — Har ni änanv sämre nyheter ati berätta än han? -— Det kommer an på, hur man tar det, ers herrlighet. — Hvad menar ni med det? — Jo! återtog kunskaparen och slängde på sg, om ni sätter stort värde på att le fvai tred, så äro de underrättelser jag medför mycket ledsamma för er, ty sannolikt töfvar cet inte länge, förrän det blir allt annat än lugnt här i presidiet; men om ni deremot längtar efter att få stiga till häst och se huru rödskinnen ta sig ut på nära håll, då kan jag meddela er den fignesumma nyheten, att det pu går an när som helst. Så oroliga och nedstimda guvernörer och officerarne än voro, kunde de icke låta bli att skratta åt Tonillos besynnerliga argumentation.