Dagens Nyheter – 18 juli 1865, sida 1

dem lusten ut lörnya sina visiter. Först mäste vi göra oss reda för, hvilka försvarsmedeal stå oss till buds. Vapen och amunition ha vi nog, sade majoren; vi ha mera krut än vi behöfva; bössor, sablar, spjut och pistoler finnas, såsom herrarne veta, 1 tillräcklig mängd. Hvad kanonerna angår, så äro de i godt skick och kulor och skrot ha vi till öfverlopps. — Nå, då kunna vi vara lugoa i det afseendet åtminstone, sade öfversten. — Olyckligtvis, återtog majoren, står det så till, att vi ha lika stor brist på folk, som öfverSöd på vapen. — Huru många soldater ba vi? Egentligen borde de utgöra tvåhundrasjutlio man; men till följd af sjukdom, död eller affall bar deras avtal smält tillsammans, så att de pu 1å sis höjd uppgå till bundratjugu. —— — Åh! utbrast guvernören och skakade på bufvudet. Men jag undrar, om icke det der misstörhållandet temligen lätt kan hjelpas; vi befinna ogs i en kritisk belägenhet, och under sådana förhållanden gäller för alla satsen: ändamålet helgar medlen. Vi måste göra pilar af allt virke, mina herrar; det är ju fråga om försvar för alla bvita i trakten. Jag har vu cen plan, som troligen skall medföra ett lyckligt resultat, så vida dess antagande icke möter alltför mycket motstånd. — Hvilken den än må vara, vilja vi ej lägga 0838 emot den. — Jag vet det; också var det inte på er, mina ord syftade, utan på invånarne i byn, som tvifvelsutan skola opponera sig mot milt