Dagens Nyheter – 18 juli 1865, sida 1

hedersvän. Ni bar varit så uppskrämd ett par dagar, tycker jag. Jag har inte funnit er så modig och beslutsam, som vanligt; derföre har jag varit ledsen, nu är jag glad igen. — Ahl! utbrast guvervören småleende, ni bör iote förvåna er öfver denna förändring hos: mig, käre Bafnum; den har en ganska naturlig anledning. Under några dagar har jag som sagdt, haft on förkänning at något ondt; jag bar varit fullt öfvertygad om, att en olycka hotat, utan att kunna mäta dess vidd. Nu är klubban fallen, vu vet jag, hvad jag ber att hälla mig till. Den fara, som förestår oss, är tvifvelsutau ofantligt stor, men vi skola vara betänkta få medel ati möta den. — Det skola vi, svarade majoren. Och han gick ut, för att uträtta det uppdrag hans chef gifvit honom. Svart voro garnisonens officerare samlade hos guvernören. De voro sex, öfversten och majoren oberäknade. Sedan: don Jose Kalbris inbjudit dem att sätta. sig, tog han till ordet: — Mina Herrar, sade han, ni veta säkefligen allesammans bvarföre jag låtit sammankalla er. Indianerna hota ännu engång presidiet; jag har alldeles nyss mottagit underrättelser derom af en af våra kunskapare, den Läste, trognaste och klokaste af dem alla. Denna gång lär det bli värre än någonsin att reda sig; ty rödskinnen ha förenat sig till en anseblig Mängd. Jag har bedt er komma hit för att öfvexlägga. om försvaret; vi böra väl hitta få något medel tt ge de der bofvarne en minnesbeta, scm för en lång tid betager