Stenhjertat. lifvet bland mevikaner och vibtar. (Fortsättning af Pi-jägarne.) AM Gustave Abunrd. iFurta, fr. ur 162) — Redan. Huru många äro de? Vet ni det? Räkna öknens sandkorn, ch 11 skall få ett begrepp om de anryckandes antal. — ah! utbrast öfversten, det-är alldeles omöjligt. Indianerna ha inte på en enda dag kunnat samla sig i någon talrikare mängd. Förskräckelsen har gjort er yr i hufvudet. — Förskröckelsen! sade Pablito med ett föraktligt leende; den finnes i städerna, Vi, vildmarkens barn, känna den endast till namnet. — Nå, fara de illa fram? — Förfärligt. De bränna och plundra : allt som ligger i deras väg. — Tror ni deras afsigt är att angripa presidiet. — De bilda en stor halfeirkel, hvars båda ändpunkter närma sig hvarandra allt mer och mer och tyckas komma att sammanstöta just här. — De äro väl ännu ett bra godt stycke: härifrån? — Jå, ty de gå tillväga med mycken försigtighet och sätta sig i besittoing af alla fastare punkter. Man kan tydligen se, att det into är plundringsbegäret ensamt, som leder