Dagens Nyheter – 15 juli 1865, sida 2

och blod. Han var blek som ct hk 1 ausigtet, såg bedrötvad ut, och kunde knappast stå på benen; så medtagen var han af den hastiza ridt, han måst göra, för att hinoaa fram till presidiet i så god tid som möjligt. Blod droppade från bans sporrar ned på mattan, och han måste stödja sig mot siv bössa. Bordsgästerna betraktade honom med ca min, som uttryckte på ce: gång medlidande och förskräckelse. — Se här! sade don Fernandooch slog i ctt stort glas vin åt honom, drick, det der skall göra dig godt. — Nej, sade Pablito och gjorde en vägrande atbörd med banden, jag törstar efter blod, icke efter vin. Dessa ord uttalades med ett sådant uttryck af hat och förtviflan, att de tre mänoca bleknade och ryste mot sin vilja. — Hvad är då på färde? frågade öfversten oroligt. Pablito aftorkade med baksidan af banden den svett, som Tfuktade hans panna, och med dof röst sade han: — Indianerna äro 1 antågunde. — Har ni sett dem? frågade mujuren. — Ja, jag har sett dem. — När då? i dag? — Nu på morgonen, berr öfverste. — Långt härifrån? återtog denue wed åugestfull stämma. — Knappt tjugu (franska) mil. De ha redun öfvergått Rio del Norte. (Forts.)