Dagens Nyheter – 14 juli 1865, sida 1

får ni ursäkta mig, herr öfverste;: ty redan i afton måste jag för cn vigtig angelägenhöts skull afresa härifrån. — Huru! ropade don Pedro förvånad, rc8er ni er väg, frände? i — Min Gud! ja, svarade har, jag är alldeles nödsakad dertill. — lura! det var då ett högst eget och oväntadt beslut, må jag säga Hvart reser ni då? — Ni får urgäkta, att jag inte vill yppa målet för min färd. Jag kan väl också rågongång få företa en sådander hemlighetsfull utflykt, som visst folk så ofta roar sig med. — Hm! återtog dou Peåro vresigt, tänker ni bli länge borta? — Jag hoppas vara snart tillbaka; dock kan jag inte uppge något med bestöämdbet. — Så mycket bättre! Laga bära ett du kommer så snart du möjligen kan; du vet att ala menniskor här längta efter dig, tillade han icke utan afsigt. so — Hvem vct? mumlade den unge mannen i dyster ton. mn Doona Hermoss, gom hade åhört detta samtal, kunde icke öfvervinna sin törskräckolse. Hon: sprang till don Estevan och hviskade honom i örat: i — I morgon efter messan; min bror, vill jag tala med er hemma hoger mor. — År det mig eler min vän, ni bar nå gonting att säga Msrarade don Estevar: q — Er båda, återtog hon med hältighet.