Dagens Nyheter – 13 juli 1865, sida 1

vad; jag har ju numera iugen anuan uu dig att älska och umbulda. — Säg heldre att afguda, min far! ty ni afgudar mig verkligen; också älskar jag er så varmt, så innerligt, som det är mig möjligt att älska någon. — Och dock, elaka, sade don Pedro i mildt förebrående ton, är du inte rädd för att förorsaka -mig: bekymmer. — Jag? frågade Hermosa och sprait till. — Ja just du, svarade ban; du söker dölja någonting: för mig. — Min far! mumlade hon med qväfd stämma. — Ser du, mitt barn; en fars ögon kunnå lätt. lägasi en sextonårig flickas: hjerta; se: dan ett par dagar föregår någonting ovanligt i ditt inre, du är väl mycket tankspridd, tycker jag. — Det är sannt, min far, svarado Hermosa beslutsamt. — Och på hvem tänker du då, min flicka? återtog don Pecro och sökte dölja sin oro under ett småleende. — På don Torribio Quiroga, min far. — Aha! det är derföre aut du älskar honom så mycket? Donna Hermosa lyftade upp hufvudet, och hennes ansigte antog ett mycket allvarsamt uttryck, -— Jag? nej, sade hon och lade handen. på bjertat; jag hade bedragit mig sjelf, min far, jag älskar icke don Torribio QuirogaDock sysselsätter han mina tankar, jag kan ej förklara hvarföre. Sedan han kom tillbaka från Europa, är han icke densamme som förr;