Dagens Nyheter – 13 juli 1865, sida 1

Amerika. Rummet var upplyst auf röda vaxljus, som sutto i stora trearmade stakar. Don Pedro och hars dotter voro ensamma i. rummet och språkade framför eldbrasun. Donna Hermosa var klädd i en mycket enkel. drägt, som gjorde henne ännu mera förtjusande än vanligt. Hon rökte en liten maiscigarrett. — Ja! sade hon; de aldra täckåste små foglar man kan tänka sig finnas i San Lucar. — Nå än sen då, kära barn? — Jag tycker min goda pappa inte är så snäll i afton som han eljest brukar vara, såde hon i denna missbelåtna ton, söm bortskämda barn pläga antaga, när de någon gång icke få sin vilja fram. — Är du fullt säker på ett jag är elak? svarade don Pedro småleende. — Hura! Är det sannt? ropade den unga fickan och sprang upp från stolen, på hvilken: hon. suttit, samt klappade händerna af förtjusning; skulle ni ha ämnat... — Köpa. foglar åt. dig; ja. det-har.jag tänkt. I morgon. skall du finna ditt fågelhus bebodt af mer. än fyra hundra invånare, du lilla: otacksamma, — OQO! hvad ni är: god, min:farj och hvad jag tycker om er, återtog honoch kastade sig i don: Pedros armar, samt omfamnade honom gång på gång. — Nog nu! Nog, lilla tokat du gväfver mig. — Hvad skall jag göra för att visa min erkänsla för så mycken godhet? — Kära barn, utbrast han nästan bedröf