Dagens Nyheter – 12 juli 1865, sida 3

lamm frampa nu i oordnade skaror samma filt der kort förut hofstallets stolta körsvenner redo framför sin konung och der priser vunnos i täflingslekar, lika dem Achilles firade på sip melankoliska vän Anchises graf, ty allt förvandlas, allt går omkull, gäger Fredman. Krigets prakt och krigets fusor ba dragit sig till Svältornas ljunghedar. Må i de stupades blod i framtiden uppväxa en rikare skörd än dem svältornas laud hittills bestått bedragne odlare! Vi sjelfva ha färdats till Strömstads klippor, för att lefva at makrill sedan ostronoch hummerfisket förbjudits. Detär om Strömstad således vi nu vilja skrifva. Tyvärr är härom föga intressant att söga; ty badgästernas antal är här, liksom fallet vid de testa andra kurorter, ännu ringa, väderleken kall och förtorkande. På vestkusten har regnbristen varit större än kanske på något annat ställe; derföre äro bäckar och källor betydligt uttorkade, rågen knappt qvartershög och gräsväxten ingen: de frostbitna lötträdenv ge ingen skugga mer. Den enda konstujutning, som här vankats sedan sisongens början, var fru Stenhammars och hr Behrens konsert den 26 förligen månad, med ackompagnement af hr A. Lindholm och besökt af omkring 100 personer. Äfven hr Stenhammar sågs bland sällskapet, men uppträdde cj i sången. På den skecppsbrytunde Soten bade sjögången varit stark. Hallund kom sent, just som konserten borde börja. Ej underligt derföre att sångfoglarne, vanligen ej äskare af sjön, voro något kusliga. Den stora duetten ur Hugenotterna mäste äfven uteslutas; hr Behrens, hvilken säsom krigare, konung och tyrann scgrat i så mången opera seria, vanu äfven här segren för de romanser han i stället ejöng, och när han föredrog I djupa källarhvalfvet der, så önskade säkert mången societetshusets egare att dess trossbottnar hade varit af gedignare halt än nu är fallet, med sådan styrka sjöng han vinets lof. Sopransångerskan hade rullat för bältigt i sjögåugen, ej under derföre om hennes rullader blefvo något mattare än man eljest är van att höra at den älskliga primadonnan. För öfrigt äro nöjena härstädes flau; men den 5 kommer en sextett från lifregementets husarmusik, som alltid gjort sig välkänd inom konsten och då blir det -hej och hopp! — annat ljud i skällan, annan fort på bulen. Vi träffas på den! Zs.