Dagens Nyheter – 12 juli 1865, sida 2

siv dotters förening med dou Torribio, deis emedan denne var omitligt rik, och dels emedan han trodde hennes lycka genom denna förcning bist betryggad. Så stodo sakerna en längre tid, utan att någon anmärkningsvärdare händelse inträffade, som störde deras förhoppningar om framtida sälihet. Det var först efter de tilldragelser i vildmarken, hvilka vi i början af denna berättelse skildrade, som en förändring i förhållandena uppstod. Redan vid det första besök dou Torribio gjorde sin fästmö efter hennes återkomst till las Norias, märkte han med denna klarsynthet som kärleken skävker, att hon icke mottog honom med den hjertlighet och otvungenh t i tal och sätt, hvarvid han var van. Den unga flickan föreföll honom nedslagen och tunkfull, samt svarade knappast på de frågor han stälde till henne. Iloa låtsades icke al!s förstå de anspeluingar han gjorde på deras snart förestårnde giyttemål. Don Torribio tillskref denna plötsliga förändring en sådan der sjuklighet i lyanet, hvaraf i synnerhet unga flickor pläga lida; han trodde henne illamående och afligsnade sig utan att ana att en annan intagit haus plats i hennes hjerta. so För öfrigt, på hvem skulle hans misstankar ha kunnat falla, ifall han hyst några sådana? Don Pedro lefde nästan alldeles för sig sjelf; endast sällan erhöll han besök af några gamla vänner, som voro gifta eller för längesedan hunnit öfver den ålder, då man har tankar på giftemål. Det var icke just troligt, att doana Her