Dagens Nyheter – 12 juli 1865, sida 2

KRRASRANANIKANT SAC skulle få, och tvecxade derföre utt besöka sim tro!ofvade i detta ärende; ty likasom alla älskande ville don Torribio, så djupt det än 8märtade honom att se den unga tickans likgiltighet, heldre fortfarande invagga sig i ljutva drömmar, äv förvärfva sig en visshet, som skulle krossa hans hjerta och för alltid betaga honom hoppet. Han stred länge med sig sjelf; Hera gåuger gjorde han cn rörelse för att vända om hästen. Men slutligen segrade förnuftet öfver passionen, han insäg att det förhållande, som för närvarande egde rum mellan houom och donna Hermosa icke kunde längre fortfara. Han beslöt, att kosta hvad det ville göra ett slut. derpå; och likasom hade han fruktat att han icke skulle ega mol att verkställa sin föresits, ifall han dröjde längre, stötte han med nervös häftighet sporrarne i hstens sdor, så alt denne, gnäggande af smirta, satte utaf i vild fart rakt mot don Pedros nys boning. När han kom fram fick han den underrättelsen, att don Pedro och hans dotter vid soluppgången begifvit sig ut på jigt och icke skulle återkomma före nattens inbrott. — Så mycket bättre, mumlade don Torribio med en suck af tillfredsställelse öfver det uppskof ödet sålunda beskärde honom; och utan att stanna en roinut begaf han sig på väg till presidiet Si Lucir, prisande sig lyck: lig derföre, att den förklaring han på en gång fruktade och önskade, blifvit så der utan hans eget förvållande uppskjuten , (Forts3.)