Dagens Nyheter – 11 juli 1865, sida 2

eftersom jag nu icke mera är don Fernandos fiende utan tvärtom hans tillgifnaste vän, vill jag naturligtvis gerna veta allt hvad som händer honom, för att möjligen kunna komma honom till hjelp, i fall så skulle påfordras... — Eiler hämnas hans död, om ni icke skulle hinna till honom i rättan tid, inföll Carlocho. . — Ja, återtog don Torribio. Jag får åerföre lof att med uppmärksamhet fö!ja alla hans steg och icke någonsin förlora honom ur sigte. O! heliga vänskap, du är dock når gonting annat äv ett tomt ord! ropade Tonillo och lyftade ögonen mot himlen med skenbelig min. — Mina herrar, J ären särdeles lämpliga att använda för ett sådant ändamål; J skolen meddela mig upplysningar om allt hvad sem händer don Fernando. Som mödan är sin lön värd, skolen J er emellan 1å dela hundra oncy, eller kanske två hundra, i fall J sköten ert uppdrag riktigt väl. I förstån mig eller hur? — Fullkomligt, ers herrlighet, svarade Carlocho mycket tvärsäkert på sioa kamraters vägnar. Det uppdrag ni värdigas anförtro o8s, är särdeles hedrande för oss; vi skola ha all möda ospard att utföra det till er fulla belåtenhet. — Öfverenskommelsen. är således gjord, mina herrar; jag räknar på er. Framförallt fordrar jag att edra berättelser skola vara fullt öfverensstämmande med sanningen. I insen sjelfva, huru obehagligt det skulle vara för mig, om jag i förlitan på edra uppgifter, utspridde en osann nyhet om don Feraando bland