Dagens Nyheter – 11 juli 1865, sida 2

millo är ju beliget längst in i vudmirgeg midt på Rjdskinnens område, Dot derär oagripligt. — Man gigoar att donna H:rmosa önskat denna flyttning, hvarom nästan alla msoniskor lefva i okunnighet. — Det var en besynnerlig nyck, må jag säga. När man för endast några dagar seo varit ute i en sådan lifsfara, tycker jag man icke skulle vara hugad att nu igen utsätta sig för Rödskinnens förföljelser, och till på köpet flytta in på deras område. — Boningshuset är omgifvet af stirrka murar, så att jag tror, det iute blir så Jätt för Rödskinnen att komma åt familjen. — Det är sanut nog. Emellertid måste det ligga någonting under denna, plötsliga förävdring af bostad. Om J, mina herrar, behagen visa mig viägeu till Cormillo, skal jag straxt vid soluppgången bege mig dit; jag måste träff. dor Pedro så fort som möj ig Vi så till er tjenst, älle herre, när 01 önskar ge er utaf, svarade Carlocho. Natten framskred alltmera; don Torribie behöfde hemta nya krafter efter den långvariga strid han utkämpat. Han svepte om vig sin vida kappa, lade sig ned bredvid ocdes och insomna te genast. Banditerna följle hans exempei, sedan de dragit lott sinsemeilan, hvem som skulle hålla vakt. Lotten föll på Carlocho; de andra tillslö. to ögonen, och tystnaden, som en stund varit störd, blef åter herrskaude i öknen. (Forts.)