å stenrhjeriat örat Iborm 28 oo Låret blunsh mwerikoner creh sale Fortsätt u us a Bi-jäxarne.) At Gustavo Amara. Forte, for 157 IL Don Torribio Quiroga. Sedan don Torribio uttalat de ord, hvarmed vi afslutade det föregående kapitlet, inträdde en. temligen lång tystnad. De fyra karlarne fästade sina ögon på den unge: mannen. och sökte i hans ansigte läsa de tankar, som bodde på djupet af bans själ. Men. don -Torribios. ansigte var kallt och orörligt som ett marmorblock. Efter en stund kastade han en misstänksam blick omkring sig, mera af vana än af fruktan att vara genomskådad, lagade till en cigarrett, tände på denna och återtog ändtigen med den mest otvungna ton i verlden: — Min käre Verado, jag är verkligen ledsen öfver alt ni stört dessa hedersmän i de ras sysselsättningar, äfvensom att risjelf gjor er besvär, för att komma till den mötesplats jag utsatt. i — o— Hvorföre det, ers berrligbet? frågade Verado, särdeles brydd öfver denna början på samtalct. —Skälet är helt enkelt, ett jag, efte!