Dagens Nyheter – 11 juli 1865, sida 1

mannen. Det vore nu fråga om att förtjen hundra once. ) Banditerna sprutto till af förtjusning, de ras Ögon gnistrade;. de utbytte en betyde!sc full blick med hvarandra, bvilken don Torr bio icke låtsade märka. — Det var tusan! ljöd det i chorus. — I skallen ja vilja ha denna. sum eller hur? — :Ja, så sannt Gud lefver! hundra ove äro minsann into att förakta, utbrast Pablit — Kanske kunnen I förtjeva ännu mer: sade don Torr ribio. Åhå! men det lär väl inte låta Bi göra så lätt, kan jag tro, inföll Verado. Vid alla helgon, I måtten vil förstå att affirerna för ögonblicket stå sämre än nå gonsin. Jag har lofvat på mitt hedersord at icke vidare hvarken direkt eller indirekt an falla don Fernando OCarril. — En hederlig karl måste stå vid sit ord, anmärkte Tonillo. — Och jag har för afsigt att noggrann uppfylla mitt löfte. Banditerna gjorde en bifallande åtbörd — Men, fortsatte don Torribio, I voten mina herrar, lika väl som jag, att don Fet nando är en mycket hemlighetsfull person hvilkens lif är insvept i en ogenomträngli slöja. — Ack! utläit sig Tonillo ec drog ce suck. — Långa tider vet man icke alls hva han har för sig; han försvioner på hela må a . i ) Omkring 6,400 får: i i I