itYden del af frimurarelogen der elden var arkast. Men snart brast tåget, han halkade längs taket inåt gården, men hade tågändan med sig. Han fick fotfäste mot en takrinna, men äfven denna gick sönder. Imellertid hade tågändan ånyo fastnat, han blef hängande i uften några sekunder, tåget lossnade och han föll ner till marken, men lyckligtvis utan att det ringaste skada sig. Han var snart åter på benen och skyndade till Vestra bron. Det som, sedan elden börjat vid torget, var vigtigast att rädda, var denna bro. Bå snart elden väl gripit i det härinvid belägna tryckeriet, insåg man den fara, hvari bron sväfvade. Herr Agardh lyckades få fram en spruta, visserligen med skadadt strålrör, men med riklig vattentillgång, och hvilken förträffligt bidrog att skydda bron. Han stod på det första brokaret tills all fara för bron var öfverstånden. Hade denna brunnit upp, så torde det vara svårt att beräkna huru mycket kunnat brinna, ty på andra sidan ligger Balttorget, som, omgifvet af magasiner, var uppfyldt af en stor del af den räddade lösegendomen, förutom det att alla magasinerna inrymde spanmål, salt, m. m. Lägg härtill att genom denna bro har Carlstad kommunikation med Vestra Wermland och Dalsland, och man kan göra sig ett begrepp om huru stor vigt det låg på att rädda den. Hr Agardh räddade äfven en gammal sjuk qvinna som var nära att blifra innebränd. Brandens slut och omfattning. Elden upphörde omkring kl. 1 på natten och just vid Skutbyggaregatan och biskopshuget i stadens norra och södra delar. Af stadens 242 tomter hafva 218 uppbrunnit. Det fordna apoteket afträddes den 1 juli tillen ny egare, hvilken man ansåg hafva gjort en god affär på köpet, men redan första dagen efter tillträdet drabbades af den stora olyckan att. se allt brinna npp. -— Sparbankens räkenskaper för åren 1864-1865 hafva brunnit upp, oaktadt de voro förvarade i a k. brandfria kassakistor. De böcker, som lågo öfverst och nederst, äro totalt förstörda; de deremot som lågo i midten, äro i fullgodt skick. Man har genom denna eldsvåda kommit till den erfarenbeten att de 8. k. brandfria kassakistorna icke skydda mot en eldsvåda af sådant omfång som den som nu öfvergått Carlstad. Hvarje innehafvare af dylika har vid deras uppbrytande endast påträffat mer eller mindre förkolnade papper; och andra kistor, som man ser här och der i ruinerna, äro alldeles förbrända, så att man kan på förhand vara viss på att i dem ej återfinna något i dess ursprungliga form. Huru stora förluster drabbat Carlstads invånare genom denna brand är svårt att ännu bestämma, då man ej fullkomligt känner assuransbeloppen. Härom har jag hört olika uppgifter och vill derför ej inlåta mig i detta ämne, säger Dagligt Allehandas korrespondent. Som jag redan sagt, skyndade hvar och en alt söka rädda sitt, hvarför man kan antaga, att större delen af all lösegendom undgått elden. Men så är ej förhållandet med varulagren. Stadens egna köpmän hade sina ager försäkrade för ett visst belopp, men i och för den stundande marknader hade de försedt sig med större partier, så att de flesta af dem i alla afseenden göra förluster, äfven om de fått en del af sitt gods räddadt och utbekomma de tecknade assuranserua. Kliädesoch sidenfabrikörer från olika städer i riket hade äfven sändt stora partier till Carlstad för marknaden. Efter hvad det berättas, hade alla Göteborgshusen sina lager assurerade och gjorde på det viset goda affärer; men ett eller anat handelshus från Stockholm lär genom branden fått vidkännas betydliga förluster. En fabrikör från Norrköping, som hade ett parti kläde, till värde af omkring 40,000 rdr, men iogenting försäkrat, hade den turen ait få allt bergadt, till och med lårar och omslagspapper. Många laster vorv på väg till Carlstad, men ankommo lyckligtvis först efter branden. (Forts.)