nat se mmm mt—-—-——— AEA stiga till häst och bege sig till presidiet SanLucår. Djupt iskogen. Don Torribio Quiroga, med hvilken vi nu en stund skola sysselsätta oss, var en ung man på omkring tjugvåtta år, med ett intelligent utseende, vacker växt och hållning samt ett fiut och elegant sätt. Han tillhörde en af de rikaste och mest ansedda familjer i Chihua-hua. Hans föräldrar hade vid sin död lemnat honom i arf en förmögenhet, som gaf mera än femhundratusen piastrar i ränta. När man bar så mycken rikedom och tillika är begåfvad med den fysiska och moraliska kraft, don Torribio besatt, är man van att genomdrifyva sin vilja; och långtifrån att vika för de hinder, som möt:, sporras man ännu mera af dessa att söka nå det mål man föresatt sig. Don Torribio hade lyckats i alla sina företag, undantagande ett enda; i sin strid mot don Fernando hade han alltid blifvit öfvervunnen. Första anledningen till den rike godsegarens ovilja mot bijägaren hade varit obetydlig, men genom de ständiga motgångar han rönt vid sina försök att hämnas och den förtret, han till följd deraf så ofta fått utstå, hade hans hat småningom tillvägt, så att det til slut