Dagens Nyheter – 6 juli 1865, sida 3

Tal och svar. (Under denna rubrik meddelas insända artiklar, men Red, förbehåller sig att man icke anser den hafva dermed uttalat sin åsigt för eller emot deras innehåll.) Man har ofta nog hört befolkningen på landet beklaga sig deröfver, att landshöfdivgarna antaga till lävsmaastjenst personer, hvilka alldeles sakna den grad af allmän bildniog, som man med skäl borde ega att påräkna hos hvar och en af statens tjenstemän och icke minst af dem, som skola uppträda såsom Bfklagare i brottmål, och som hafva tillsyn öfver den allmänna ordningens vidmakthållande samt ega mångfalldiga andra vigtiga tjeustpligter. Klagomålen hafva säkerligen icke varit obefogade, ty det lärer hafva funnits landshöfdingar, hvilka till länsmän autagit sina betjenter eller kammartjenare eller andra lika qvalificerade subjekter. Men under den sista tiden har man dock hoppas, att landshöfdingarvas godtycklighet skulle stäfjas derigenom, att det såsom vilkor för befordran till länsmanstjenst kunde furdras afgångsexamen från högre elementarläroverk. Med kännedom om de frikostiga anslag af allmänna medel, som vid de sednaste riksdagarue lemnats till elemeutarläroverkens utvidgande, tyckes man äfven hafva varit väl berättigad att hysa den förhoppning, att det anspråk, som den talrike befolkningen på landet kunde ega i för utnämnde afseende, icke skulle alldeles förbises i Kougl. Ecklesiastik-Departementet, då ny förordning skull eutfördas om vilkoren för anställning i statens civila tjenstbefattoingar. Förordningen har utkommit under den 23 i innevarande månad och Jlandshöfdingarnas godtyckliga makt är omsorgsfullt bibehållen. Länsmanskandidaterua behöfde endast, enligt kammarkollegii cirkulär den 21 januari 1842, pro forma examineras af landssekreteraren och landskamreraren, och det beror således fortfarande, i de allra flesta fall, på landshöfdingens godtycke huruvida en ort får åtnöja sig med en länsman, som alldeles saknar det kunskapsmått, som vid elementarläroverken meddelas. De tjenstemän, som på laudet hafva den alla närmaste beröring med folket i dess såväl moraliska, som ock vigtigaste ckovomiska angelägenheter, behöfva således icke hafva bättre kuuskaper, än som herrar landshöfdingar finoa för godt att godkänna. Det vore icke oförväntadt om Bondeståndet vid en blifvande riksdag låter vår lärde Ecklesiastikminister förstå, att den bärtre delen af allmogen hyser nog aktning och kärlek för kunskaper och bildning, för att åstuuda finna hos länsmännen åtminstone det kunskapsmått, som fordras för afgångsexamen från högre elementarläroverk.