Dagens Nyheter – 6 juli 1865, sida 2

— Jag har tänkt mycket på hvad ni sagt mig förut i dag, min vän, sade han; och jag har kommit till den öfvertygelsen, att ni aldrig skulle ha anförtrott mig en så vigtig hemlighet, såvida icke något särdeles talande skäl förmått er dertilll Jag tror mig hafva utfunderat ert motif. Ni har kommit underfund med, att don Pedro, som ända sedan han slog sig ned på lag Noriag lefvat fullkoroligt i lugn, utan att hotas af någon fara; ni fruktar, stt donna Hermosa skall drabbas af någon olycka. Har jag tagit miste, eller är detta anledningen hvarför ni öppnat ert hjerta för mig? — Ni har gissat rätt, min vän; jag har sedan någon tid varit dyster och förstämd ; jag har, för att så säga, haft en viss förkänning af en stundande olycka, utan att veta hvarifrån eller huru den skall komma. Tvifvelsutan vet ni bättre än jag, att det ges mörka stunder i lifvet, då äfven den tappraste man, utan någon yttre anledning darrar såsom ett baru och är rädd för sin egen skugga. Allting förskräcker honom, allting uppväcker hans misstankar. Nå väl, min vän, sedan omkring tvenne månader har jag befannit mig i en sådan der belägenhet. Jag har varit nedslagen och rent af rädd, utan att veta hvarföre; ty omkring mig har allt varit såsom Vanligt, don Pedro lika lugn, donna Hermosa lika glad, yster och sorgfri som alltid. Vi lefva härundangömda i ett hörn af verlden och ha föga eller intet att göra med det öfriga menniskoslägtet. Hvad kunna vi då ha att. frukta? (Forts.)