Dagens Nyheter – 5 juli 1865, sida 1

Görgeys spelman. (Forts. och slut fr. n:r 152). På en vink af generalen begaf sig truppen utaf för andra gången, men Edvard måste aflemna sin sabel och fördes bort såsom arrestant. Då Görgey sedermera längtade efter sin David, var icke Edvard vidare i hans närhet. Han har aldrig omtalat de skäl, som förmådde honom att öfverge generalen, och när den ungerska armen mist kapitulera vid Komorn, finna vi honom åter såsom landsflyktig, sedan hufvudmännen för revolutionen och ibland dessa hans egen bror lyckligt och väl undsluppit österrikarne. Hos sin mor, hvilkens gods blef konfiskeradt; och hvilkens sista stöd han var, hade han endast uppehållit sig till dess att han lyckats få hennes framtid betryggad. Medan han vistades hos henne hade dock hans förföljare kommit honom på spåren. Kämpande med nöd och fattigdom samt utsatt för de största faror, begaf han sig till Hamburg. När han kom fram dit utgjordes hans garderob af en gammal trasig rock, ett par utslitna byxor samt ett par skor som voro hopbundna med segelgarn. Alla sina öfriga egodelar hade han måst sälja för att kunna uppehålla lifyet. Han hade kastat bort sin sista skjorta, sedan han begagnat den i flera veckor. Hamburg var bestämd till mötesplats för landsflyktingarne, och när han der frågade efter sina kamrater, fann han